Det är så här: Jag och min syster kom väldigt bra överens förut, vi var hos dom ofta och hjälpte till på gården och i huset osv. Vi stöttade varandra jätte mycket efter att pappa gick bort, men efter det så försvann allt, hon grävde ner sig i sitt häst arbete och jag slutade helt enkelt höra av mig eftersom att jag kände att min familj som jag har här var bortglömt. JAG kände mig bortglömd och åtsidosatt av hon. Jag har inte pratat med henne om det här, jag har bara gett hintar om att något är fel, men jag tror inte att hon har förstått det. Hon var förbi här i somras och jag kände att läget blev ganska så spänt på en gång. Sen dess har jag inte sett hon och vi har knappt hörts av.
Men jag vet inte om det stör henne att det är så här, men jag får känslan av att det inte gör det. Och jag vet inte om det är någon idé att ens ta upp det, men känslan jag har inombords kanske skulle släppa. Jag känner mig på ett sätt redo att ta upp detta och prata igenom det och förklara hur jag upplever det. Men jag kanske gör fel då eftersom att hon inte ens verkar märka att något är fel. det kanske är jag som överdriver allt??? Det kanske är jag som måste bara släppa det och gå vidare som om inget har hänt
Vad gör man i en sådan situation????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar