Hmm... har lite svårt för oktober månad, spec denna vecka. Humöret svänger, blir väldigt känslomässig. Minnen som kommer och går, allt känns som igår.
Åkte till Stockholm idag eftersom att det är 6 år sen pappa gick bort. Men det känns som att det vore igår. Allt spelas upp i huvudet om och om igen. Alla minnena, känslorna, tankarna.. Det blir så jobbigt, för allt blir så tydligt.
Åkte upp till graven för att möta min syster och plantera små mini enar och tända ljus. Gick först upp till min morfars grav och rensade där, sen gick jag ner till min pappas,
Det är så overkligt på något sätt, känns så konstigt att hans namn är på en sten. Medans jag väntade på att syrran skulle komma så började jag plantera om alla växter så att mina små mini enar skulle få plats på varsin sida av stenen. Efter ett tag kom syrran och hon hade med sig små stenar som vi skulle sätta runt. Planterade om lite mer och satte till sist ner stenarna. Tände tre ljus och bara stod en liten stund.
Det blåste kallt men solen sken. Gick därifrån och kände att det här jobbiga man burit på hade släppt lite grann. Åkte hem till syrran och åt lite mat och fikade, sen satt vi och pratade i flera timmar innan det var dags för mig att bege mig hemåt igen.
Så det var en trevlig dag med många tråkiga minnen.
Men det är otroligt tomt utan dig,pappa. 6 år har gått sen jag förlorade dig, det är ett stort tomrum i mitt hjärta och sorgen är oändlig. Jag älskar och saknar dig otroligt mycket / Gurkan....
2 kommentarer:
åh, ramona...
blir riktigt ledsen och känner medlidande för dig. kan inte förstå hur det känns att se sin pappas namn på en gravsten... :( hoppas och önskar att det blir lite lättare för varje år som går... kram
Usch ja. Det är svårt att förstå att det är sant faktiskt. Förstår att det måste vara jävligt tungt emellanåt. Stor kram till dig!
Skicka en kommentar